Sonen har haft fem fantastiska år med världens bästa pedagoger. Nu blir det nytt till hösten men allt är långt ifrån klart vilket skapar en hel del ångest. Man vet vad man har men inte vad man får....

Tror bara att man kan känna igen sig till 100% om man är förälder till ett barn med särskilda behov. 

Till presenterna vi inhandlat har jag skrivit följande:

 

 

Stort TACK

Fem fantastiska år,

vi minns det som igår.

När vi på Guldfågeln lämnade in,

nyfiken kille med superglad min.

 

Roliga och lärorika år för vår älskade son.

Ni lärt honom matte, svenska, historia och

om åska och dess dån.

 

Fantastiska redovisningar och shower vi har sett.

Ni får allt att verka så himla lätt.

 

Ni har alltid sett honom som en unik och speciell individ,

som utan er pedagogik, lätt hade hamnat på glid.

Med ett lugnt och proffsigt sätt och med ett bemötande som varit helt rätt.

 

Ni har gjort hans första år i skolan till en otrolig resa.

Vi har överraskats många gånger,

bland annat över hur fort det gick att lära sig läsa.

 

Autismspektrumstörning blev något nytt

för oss alla.

En positiv utmaning tyckte ni,

och fortsatte ”tralla”.

 

Ni har alltid handlat med respekt och vi har sett

frukten av vad det gett.

 

Utveckling har vi sett på alla plan.

I kunskap, motoriskt och socialt,

något som är viktigt under hela dan.

 

Ni har lagt grunden för sonens

livslånga lärande,

och vi vet, att det är bärande.

 

Nu ett stort TACK från hela vårt hjärta.

Det måste erkännas att vi känner en viss

separationssmärta.

 

En skön och avkopplande sommar med sol och bad

vill vi gärna önska.

Samt att säga, att ni kommer aldrig, att falla i glömska!!!

 

Massor med kramar